Försöker gå upp ur sängen trots gråmulen värld. Försöker smaka kaffet i munnen så som det smakat förut. Försöker sminka mascara på svullna ögon. Försöker hitta styrka.

Jag försöker.
Fortfarande.
Det är tur det finns människor kvar.
Som ger styrka.
Som ger glädje.
Vad skulle man annars göra?
Sluta försöka?
Kanske.
Men inte nu. Jag försöker.


Fortfarande.