Mitt krig
Hatet mot Kärleken, hur fjantigt det än låter. Men det är så det är.
Jag vet att han var inne i en depression. Jag vet att han inte var sig själv. Jag vet att hans värld raserade framför hans fötter när hans pappa låg inför döden. Att han stängde av. Flydde verkligheten. Ville bort från allt. Tänkte inte. Orkade inte. Ville bara bort.
Och det är det som gör så ont att veta. För den han egentligen är, skulle aldrig göra så. Jag vet det. Och att veta det innebär att jag måste säga farväl till den jag älskar mest av allt, trots att HAN aldrig skulle göra så.
Jag själv har levt i en depression. Jag VET hur det förändrar en. Hur det vrider om allt man trodde var sant, och stänger av hjärtat. Jag kan inte svära på att jag inte hade gjort samma sak. Det är just det som är så hemskt. Jag har varit där. Jag vet hur det är. Jag vet det. Och trots vetskapen. Trots att jag hade kunnat göra samma sak. Trots allt, så kan jag inte. Jag kan inte glömma.
För jag äcklas. Och hatar. Och vill spy. Så kärleken övervinner inte allt nu. Även om min kärlek till honom är större än allt. För mitt hat ger sig inte. Den krigar starkare än någonsin.
hej, jag läste ditt inlägg om ditt ex...
Allt det du skriver om, känner jag igen, för det är så jag känner just nu. Hjärtkrossad, förtvivlad, arg, ledsen, förvirrad. Det har gått en tid ser jag sen du skrev det där inlägget.. men jag bara undrar... hur gör du? hur gör du för att komma över ditt ex? Dagarna kan man fylla med massor med saker, familj, vänner, promenader, jobb, aktiviter, men kvällarna... kvällarna är värst, när man går och lägger sig och tankarna o känslorna kommer krypandes, alla fina minnen, stunder, allt fint han har gjort och sagt för en...
och värst av allt när man har drömt om personen man älskar hela natten, vaknar på morgonen och inser att det inte var en mardröm att det är verkligen. och att han sårat en...
eftersom du blev sårad, och jag är sårad ville jag bara få lite hopp tillbaka, lite hjälp, tips om hur du gör för att gå vidare så att jag kan göra detsamma, och inte gråta o deppa i flera månader..
och sist vill jag bara säga att jag diggar din blogg och dig, och tycker du är en mycket stark o ambitiös tjej. Du inspirerar.
