Jag vilar

Änglavakt breder

vintervita vingar som

smeker fallet barn

 

Fånga mig innan

mörkrets stoft sveper över

mitt krossade jag

 

Likt träd som tappar

betryggande beklädnad

revs min mur för gott

 

Medan jag bygger

vilar själ rädd för omvärld
Knacka inte på


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0