Jag fick en helt toksöt kommentar av någon, som jag läste nyss. Blev alldeles varm i hjärtat. Tack för alla fina ord! Jag vet inte vem du är, vilket är lite synd. Jag skulle gärna vilja veta vem som är så himla gullig och förgyller min söndag, på det viset.

Till svar kan jag säga:

Jag tror att jag och Linus lyckas hålla kvar nyförälskelsen och pirret i magen genom att aldrig sluta säga vackra ord till varandra, aldrig sluta lyssna på varandra. Däremot kan jag säga att vi, såklart, haft perioder som varit sämre och då det varit skakigt, men vi har kommit över dom och gått starkare ur dom. Man måste vara beredd att spendera tid med varandra, men även ge varandra avstånd när det behövs. Om någon vill backa, måste den andra ta ett steg tillbaka. Vill någon träffas mer, kanske man måste prioritera om, och träffas oftare. Ibland är det svårt att kombinera, speciellt om man vill olika, men man får kompromissa så gott som det går.

Det jag även kan säga är att Linus och jag har lovat att alltid vara 100% ärliga mot varandra. Det har gjort att man ibland har behövt säga saker som varit jobbiga, men eftersom man visar att man alltid är ärlig, kan man därför lita på varandra. Det låter smörigt och fjantigt, men vissa tror att ärlighet är en självklarhet. Det är det inte. Ärlighet är inte alltid samma sak för en person, som en annan.

Jag tror att man aldrig heller får sluta att överraska varandra. Man får inte bli för vana och för förutsägbara. Och man får framför allt inte ta varandra för givet. Bara för att jag vet att Linus älskar mig, och vet att han vill vara med mig, kan jag inte ta det för givet. Man får aldrig sluta att visa varandra respekt och kärlek. Ja, jag vet - Det låter så jävla mycket Miss World över det hela, men hur snackar man kärlek utan att det INTE låter så egentligen? Hur som helst - Jag bryr mig inte. Det är såhär det är, i alla fall för mig.

Man måste också våga visa vad man vill få ut av ett förhållande. Man måste våga säga ifrån; säga vad man tycker, tänker och känner. Ibland kanske det krävs dilemman och ultimatum, för att man ska inse vad man är på väg att förlora. Väckarklockor kan bara vara bra, även om de ibland kan vara svåra att genomföra. Man får bara komma ihåg att man inte kan begära vad som helst.

Om du, som skrev kommentaren, känner att det är lite sisådär med din pojkvän, tycker jag att du måste prata med honom om det. (Detta kanske du redan har gjort iofs) Förklara att du känner att ni är påväg att glida ifrån varandra eller att det känns lite osäkert. Fråga honom hur han känner och vad han vill göra. Fråga även vad han vill att ert förhållande ska innebära längre fram. Tar han dagen som den kommer, eller ger han dig en känsla av trygghet?

Tänk också på att alla, till och med jag & Linus - "the perfect couple" som du så gulligt kallade oss, har haft dåliga perioder. Jag och Linus har haft ett flertal sådana. Det handlar bara om att försöka hitta lösningar och, om det inte går, kompromissa. Efter ett tag känns det antingen mycket bättre eller sämre. Det är då man kan börja fundera över om man verkligen borde vara ihop. Om man känner att det fortfarande känns jobbigt, kanske man kan ta ett litet uppehåll; en paus för att få vara för sig själv och sina tankar, och fundera över vad man vill.


Hoppas att ni kan kämpa er igenom er period, och att det blir bättre sen.
Tack igen, för en underbart söt kommentar!
Om du vill berätta vem du är, får du gärna skicka ett mail till mig :)
Hejpi!


Så häääär glad blev jag!