Jag är lite sämst? Ja, jag vet...

Dålig uppdatering. Igen.
Jag har tänkt på det där med att glömma att skriva i bloggen...
Frågan är varför man egentligen ber om ursäkt. Egentligen ganska onödigt, med tanke på att man alltid ber om ursäkt och sedan glömmer bloggen om och om igen. Och egentligen har jag inget eller ingen att be om ursäkt för/till? Eller? Jag menar, man skriver ju för sin egen skull och kanske för att någon kompis eller familjemedlem ska kunna läsa lite om vad som händer. Men om jag inte känner för att skriva, ska jag då be om ursäkt? Och till vem? "Förlåt för att jag inte skrivit" som att det finns miljarder läsare som blir skitsura för att jag inte uppdaterat. Jag skulle i alla fall inte bli arg, så pass att ett förlåt behövs, om någon inte uppdaterar. Varför då detta "förlåt"? Lite roligt att man ber om ursäkt, som om hela världen brydde sig om att man inte uppdaterat på några dagar. Fast det kanske faktiskt är någon som blir tjurig då andra inte uppdaterar. Det enda som jag kan känna då inte någon av de bloggare jag följer uppdaterar, är "synd, nu får jag inte läsa". Och det där med att be om ursäkt - hur kul vore det inte om man fick kommentarer tillbaka där det står "jag godtar din ursäkt, men bättring!". Då skulle man ju tycka att den inte har någon rätt att bestämma när man uppdaterar? Så...Varför detta förlåt? Egentligen?


Jag ska bara be om ursäkt till mig själv, numera. Det är ju jag som straffas egentligen. För att jag inte får skriva av mig, vilket jag alltid har haft ett behov av. Så... Förlåt, Isabelle. Det är lugnt, du är förlåten. Tack.

Så, nu var det klart.

Vad har hänt? Jo:

- Grekland vad varmt och tokfint! Jag saknar poolen mest.
- Jag och tjejerna hade myskväll som slutade med magont och tårar efter allt skrattande.
- Jag och Linus are still going strong och är kära som tokar.
- Jag har fått en liten förkärlek för att dansa.
- Och för shots.
- Båda samtidigt helst.
- De närmast ovanstående skulle egentligen inte vara punkter.
- Inte den heller. Och inte den här heller.

Jag antar att inte så mycket mer har hänt. Eller ingenting viktigt jag kommer på nu.
Vi hörs.
Hejpi!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0