Världens bästa Natalie

Haft en helt underbar dag med min bästaste Natta. Vi har strosat på stan, ätit lyxmiddag på restaurang en helt vanlig måndag, pratat, skrattat massor, blivit ledsena, kollat på folk, pratat framtid, pratat dåtid, pratat om allt och absolut inget. Vi har hunnit med hela livet, på en dag, känns det som. Jättemysko, men så är det. Vår vänskap i en dag, kan man säga. Allt som är vår innersta kärna i alla fall.

Nu hänger vi hemma hos mig, som vanligt. Vi pratar iofs inte om min lägenhet som min, utan vår. "När vi kommer hem..." är det alltid. Älskar min finaste Natalie. Obeskrivligt vad fin människa det är. Jag vill ful-gråta bara jag tänker på henne. Hulka och snora och vara sådär jättejätteful. Så mycket berör hela hennes personlighet mig. Hon är världens bästa!

Coming up: TE. DARK MINT. TVMYS! <3

Det där om att försöka leva vidare

Försöker gå upp ur sängen trots gråmulen värld. Försöker smaka kaffet i munnen så som det smakat förut. Försöker sminka mascara på svullna ögon. Försöker hitta styrka.

Jag försöker.
Fortfarande.
Det är tur det finns människor kvar.
Som ger styrka.
Som ger glädje.
Vad skulle man annars göra?
Sluta försöka?
Kanske.
Men inte nu. Jag försöker.


Fortfarande.

image description


1+1


Lurdak

Lyssnar musik. Snart kommer Millan. Lite vin och tjejmys. Får se vad vi hittar på framåt aftonen. Har huvudvärk fortfarande. Inte så konstigt kanske. Inte min helg direkt. MEN! Inte hänger jag läpp för det. Ska ta mig ett ljuvligt bad nu, tänkte jag. Ladda lite.

Var ganska gött väder idag, trots kylan. Mys på stan med bror och lillasyster Hilda hanns med. Lunch och mycket prat. Underbart!

image description
Hubert står och njuter i solen. Plinkar på honom oftare och oftare nowadays. Känns gött. Låtskrivarsugen också!


Helg

Solen lyser utanför. Jag håller på att bli sjuk. Lagar köttfärs som jag tror blivit dålig. Det luktar lite annorlunda. Inte illa. Bara annorlunda. Jag lagar den ändå. Living on the edge idag. Får se om jag äter den sen. Kanske tar mitt förnuft till fånga. Vem vet.

Tur att världens bästa Natalie kommer och håller mig sällis en dag som denna.



2007-10-07

Till dig.
Till det som var oss.

- Till mina fingrar inte känner mer.

Libero dance collection

HUR KAN MAN INTE ÄLSKA BARN?! Se reklamen och det blir så otroligt uppenbart varför man fullkomligt ÄLSKAR sitt jobb. Det är ju ren lycka varje dag.


00.00

Imorgon. Om jag kunde skulle jag sova bort hela dagen. Dagen som river i mitt hjärta.


Att fly kylan

Ja, man kanske skulle ta och hänga på?


Mami


Världens finaste!


Fredagsmys!

Älskade familj. Vad vore jag utan er?

Gårdagen var och dagen är underbar. Myspys!





Jobb!

Det är kallt. Jag vill ha kaffe. Typ så.


Idol-häng

Ser Idol med Emelie. Möys!


Sista veckan

Rast på jobbet. Ligger och myser i soffan. Sista veckan på småbarnsavdelningen. Nästa vecka är det storbarnen som gäller! Ska bli kul att komma tillbaka till den avledningen men herregudars vad jag kommer sakna mina älskade kollegor och vänner på Hoppetossa! <3



(Försökte publicera detta förut, men det krånglade. Den egentliga tiden för detta inlägg var runt 13.)


Livets kapitel och tiden det tar innan nästa sida faller

Livet slår emot en ibland. Som regnfyllda höststormar. Piskar ansiktet. Men precis efter slaget uppstår ju en slags stillhet. En tystnad. Smärtan ömmar fortfarande. Det är ju trots allt bara sekunderna efter. Men slaget är ändå slaget. Det slår inte konstant. Slaget är slaget. Det är på något vis över. Men ändå ömmar det. Trots stillhet och tystnad. Det ömmar. Det kan göra ont i dagar efteråt. Det kan bli rött. Sedan lila. Kanske blått. Ni förstår. Bara för att slaget är slaget, är det inte över. Det kan smärta i en evighet, om det vill sig illa. Och om det smärtar i en evighet är det svårt att känna att slaget var en evighet sedan. Det är som att ständigt leva med örfilar. Ständigt stå i piskregn. Fastän det kanske är strålande sol. Blå himmel. Men det ömmar. Det är rött. Och som det känns nu, är smärtan evig.


Trött

Började dagen med att försova mig. Då vet man ju att dagen inte riktigt kommer gå att rädda helt. Trots en underbar dag på jobbet, är jag rätt schleten nu. Kvinnovecka dessutom. Men jag botar detta med lite lakrits och pepsi! Onsdagsmys!

Är för övrigt så loppissugen att jag flippar ur snart!


Förkyld

Hostan is back. Evig fiende. Kulio! Puz


Gick ju bra!

Kör här igen. Skit i blogspot. Sugställe ändå ju. Nu är det ellebasi igen som gäller! Puz!


Provar via mobilen!

Mja.


Jag lever...igen!

Fast inte här.
Utan på:

isabellearonson.blogspot.com

Kände att det var dags för nytt.
PUSS!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0