Jag är trött. Orkar inte skriva så mycket egentligen. Saknar min baby. Så otroligt mycket. Jag önskar att vi kunde ha en egen lägenhet nu, älskling. Jag önskar att jag slapp vara ifrån dig. Jag saknar. Det gör ont.

Jag tänker på hur otroligt lyckligt lottad jag är. Att jag fått uppleva den här sortens kärlek. Den som är så djup, så intensiv och så överväldigande, att ingenting kan slå den. Ingenting kan jämföras.

Du är mitt liv.
Jag älskar dig.

Jag vet att jag laddade upp den här för inte så länge sen. Men det skiter jag i. Den berättar precis vad jag vill ha just nu. Dig.