Morgondagen började inte alls bra. Vaknade 07.24. Pappa skulle stå utanför för att skjutsa mig till skolan 07.40. Förstår ni paniken? Jag sprang runt som en Duracellkanin-gone bad. En tjurig, elak kanin. Elak mot Linus. Han försökte hjälpa till och erbjöd sig göra frukost. Till svar fick han ett argt nej. Lite konstigt hur stress kan påverka en. Och hur man kan bli så elak av det. Jag blir en sjukt ilsken varelse när jag är stressad. Alla i min närhet får smaka på min stresskaka. Inte bra. Jag måste bli snällare. Tur att man har världens bästa pojkvän som inte tar åt sig av mina stressutbrott.

Jag hann i alla fall göra iordning mig och dricka lite vatten innan. Vatten har blivit min frukost numera. Inte bra, det heller. Jag måste planera min tid bättre! Skärpning!

Jag saknar Linus! Jättemycket! Förstår inte riktigt varför jag känner ett sådant sug av saknad i magen. Vill bara få pussa på honom och berätta hur mycket jag älskar honom. Tur att han kommer hem om 20 minuter. Då blir det gostajm innan susstajm.

Var på bio igår. Såg All the boys love Mandy Lane. Årets i särklass sämsta film. Jisses. Den var sådär tragiskt patetiskt dålig. SE DEN ALDRIG!